"Kroppsvisiteringen" gick jättebra i går! Jag var fruktansvärt nervös när jag traskade iväg till vårdcentralen i regnet och blev oerhört lättad när jag fick höra att en kvinnlig distriktssköterska skulle undersöka mig i stället för den manliga läkaren som jag råkar känna. Dessutom var distriktsköterskan en supertrevlig mörkhyad kvinna som verkade väldigt rejäl och jordnära och som inte alls verkade tycka att det var någonting konstigt med att kika på folks rumpor (hon gör det väl nästan varje dag kanske, jag avundas inte hennes jobb). Folk som känner mig ytligt tror säkert att jag är helt galen och att jag helt och hållet saknar alla slags spärrar och hämningar men i själva verket är jag mycket prydare och blygare än jag ger sken av.
Jag hade ett antal pyttesmå hemorrojder. En av dom var lite annorlunda i utseendet och den kunde eventuellt vara en polyp (en godartad tumör) i stället för en hemorrojd, det gick inte riktigt att avgöra eftersom den var så liten. Den skulle dom ta bort i varje fall eftersom den kunde lättare bli inflammerad eller blöda. Jag behövde tydligen inte oroa mig alls för cancer för att det fanns ingenting i min ändtarm som på något sätt tydde på det. En lättnadens suck! Att göra operationen om några veckor känns inte alls lika hemskt, jag har ju vant mig vid att visa min röv åt folk nu! Det är den första gången som är den värsta - som med så många andra saker ;) Det kommer att bli en väldigt enkel liten operation med lokalbedövning och tar bara några minuter. Denna gång vill jag nog ha lite lugnande medel för att sist när jag tog bort ett födelsemärke från bröstet fick jag en panikångestattack mitt i operationen! Läkaren tog bort en rätt så stor bit (en helt gratis ensidig bröstförminskning) eftersom han misstänkte att det kunde eventuellt vara malignt vilket det visade sig att det inte alls var! Tydligen är mina födelsemärken bara ovanligt svarta till färgen. Nu har jag tack vare detta ett ärr i bröstet men jag får väl glädja mig över att jag inte hade cancer, jag kände mig ändå skitsur när jag fick höra att han hade skurit bort en så stor bit helt i onödan.
Jag rekommenderar att ni som misstänker eller vet att ni har hemorrojder går och undersöker er. Sjuksköterskan tyckte att jag var jätteduktig som kom dit och visade mina. Tydligen brukar folk vänta alldeles för länge eftersom dom tycker att det är så fruktansvärd pinsamt och skämmigt att visa dom. Hemorrojder kan i värsta fall växa och bli stora som knytnäven och då blir det en mycket jobbigare och smärtsammare operation.
Idag har jag pluggat på jobbet eftersom jag ska vara "skatteexpert" i morgon. Jag pluggade i ett par timmar hur man bland annat fyller i en NE-bilaga med den konsekvensen att jag fick ett fruktansvärt spänningshuvudvärk. Jag tror eller åtminstone hoppas på att jag blev ganska mycket klokare och visare (tack Ritalin för att du finns). Jag hittade förresten en massa "jättespännande" broschyrer på Skatteverkets hemsida, bland annat en broschyr som heter "De svenska skatternas historia". Vem fan läser sånt? Jag förstår att folk loggar in på Skatteverkets hemsida och kikar på broschyrer och blanketter när dom t.ex. måste lämna in deklarationen men jag förstår inte riktigt när behovet av att läsa om de svenska skatternas historia ens kan uppstå??? Det finns naturligtvis en massa torftiga jävlar här på jordklotet som bara älskar sådant! Ett jättebra ämne för ett skittråkigt skolarbete för en gymnasieelev kanske... Här hittar ni denna superspännande broschyr om ni känner er lite nyfikna och har fått ett litet intressepil i ögat:
Nej, nu får det räcka med mitt skitsnack för idag! Jag tänkte städa lite och naturligtvis välja ut en passande outfit som ser så skatteexpertaktigt ut som möjligt för i morgon. You never get another chance to make the first impression! Även om jag kanske inte kommer att veta alla svaren så ska jag i alla fall ge intryck av att vara väldigt kunnig, professionell och förtroendegivande ;)