Det var en lite ovanlig (och kall) arbetsdag. Vi gjorde en utflykt till en gruva och vädret var helt fantastiskt i vanlig ordning (nio grader ungefär). Utflykten var dock lite mindre spännande än jag hade föreställt mig i förväg. Jag hade tänkt mig att vi skulle gå långt inuti en gruva och krypa inuti smala gångar där och eventuellt fastna där (åtminstone dom som är tjocka, som tur är så har jag nu smalnat 14 kilo från min maxvikt). Att lyssna på en föreläsning inuti ett kylskåp var inte riktigt min dröm hahaha ;) Gubben som pratade var i och för sig ovanligt kunnig och duktig men det mesta passerade tyvärr igenom min skalle utan att lämna några som helst spår (jag lär mig lättast om jag bara får ett papper där informationen står). Klädvalet blev helt fel för min del tyvärr. Först satte jag på mig en tjock tröja och en tjock jacka i morse men sedan tänkte jag att det blir väldigt varmt och svettigt när jag kryper inuti tunnlarna och att jag fastnar ännu lättare om jag har tjocka kläder på mig... och därför bytte jag till en TUNN tröja och TUNN jacka och frös nästan arslet av mig. Jag uppskattade ändå utflykten, roligt att göra någonting helt annat än vanligt :) När en kollega senare frågade vad gruvan som jag hade besökt hette fick jag en tillfällig black out och sa att den hette "gruvstensgruvan" men sedan kom jag lyckligtvis på att den hette Kvarnstensgruvan ;) Här hittar ni information om gruvan:
http://www.vastsverige.com/sv/mariestad/products/48028/Qvarnstensgruvan-i-Lugnas/
Mina drömmar kom snarare från den här filmen som jag tycker är superläskig och skitbra:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Descent
Det är i och för sig inte helt ovanligt att jag inte ens vet var jag har varit. En gång åkte jag och min gamla chef till en annan ort i ett studiesyfte för att se hur dom jobbar där. Efter besöket skulle jag skriva ett dokument om deras arbetssätt. Jag kände mig jättestolt när jag var färdig med dokumentet "Arbetssättet i Alingsås" och mailade det till chefen. Jag fick ett svar "Jättebra skrivet, Maria! Förresten, vi var i Uddevalla!". Det kändes som att jag skulle dö och sjunka under jorden när jag fick svaret men egentligen visste jag ju innerst inne att det var i Uddevalla vi hade varit men av någon anledning förvandlades det bara till Alingsås inuti mitt huvud...
Jag har tagit bort mitt förra inlägg om urinterapi så ni kan tyvärr inte läsa det mer men jag kan avslöja att en av mina kompisar har tydligen hållit på med detta i två veckor nu! Jag tycker att det är väldigt fascinerande och intressant men jag skulle aldrig klara av det själv. Jag blev inte alls schockad när jag fick höra att hon höll på med detta. Det finns nästan ingenting som shockerar mig av någon konstig anledning, jag accepterar det mesta. Om min man kom hem från jobbet nu och sa att han vill byta kön till en kvinna så skulle jag bli väldigt förvånad men inte shockerad eller upprörd (det finns ju dildos, for God's sake!). Jag tycker att många dömer alla andra alldeles förr lätt och tycker att det mesta som är lite annorlunda är direkt avvikande eller konstigt - låt oss alla vara som vi är och leva på ett sätt som gör oss lyckliga! (Om min kompis däremot åt upp sitt eget bajs så hade jag nog tyckt att det var väldigt äckligt men jag hade accepterat även det utan problem).
Jag tror att jag byter diagnos nu! Jag ska ringa till min läkare snarast möjligt och säga att jag inte lider av ADHD utan jag är bara ett Indigo barn och att jag kommit hit till jorden i ett högre syfte för att göra världen to a better place! Hon skriver säkert ut några nya spännande piller om jag ringer till henne och säger detta ;D
Allt stämmer ju på pricken på mig förutom det där med ledande positioner och service samt skolresultat (mina var ju exceptionellt bra). Annars lät det exakt som mig och min dotter! Jag har t. ex. tagit avstånd från politik, undrar varför det måste finnas så jävla många lagar, hatar att leva ett vanligt Svensson liv, gillar inte hårda stolar (tre rätters middagar är som en mardröm), gillar mjuka bekväma kläder, sexuellt öppen, hade en tragisk uppväxt, har alltid känt mig som från en annan planet, favoritfärgen har alltid varit lila, har ofta andliga upplevelser och har lidit av existentiell ångest ända sedan jag gick på dagis! That's me ;)
https://indigolifecenter.wordpress.com/are-you-an-indigo-adult/
