En ny skattelättnad

Avdrag för strumpbyxor
 
Skattelättnad för alla kvinnor från och med 15 års ålder. Även transvestiter kan utnyttja skattelättnaden om de skickar kvitton från Lindex eller Kappahl.till Västervik där vi föreslår att handläggningen ska koncentreras.
 
Strumpbyxor är en nödvändig ont i vissa situationer så som nobelfesten,julfirandet hos svärföraldrar after work, och på födeldagskalas.Vissa använder dessutom strumpbyxor dagligen. En billig fem pack strumpbyxor kostar ungefär 50 kr på ICA eller Willys, Det är inte så jävligt, när dom billiga strumbyxorna går sönder, det är så mycket värre när nyinköpta shiny strumbyxor eller  stay ups går sönder direkt när du sätter på dem. 80 spänn åt tomma intet! Det är inte mer än rätt att detta skatteavdrag införs med omedelbar verkan!
 
Det nya skatteavdraget innebär att alla som uppfyller kraven för att kunna utnyttja förslaget får ett skatteavdrag på 2000 kr per år vilket,kan utnyttjas mot all typ av skatt förutom begravningavgifter ( tyvärr),.
Mera information om förslaget hittar ni på regeringens sida, www.regeringen.se och Skatteverkats sida, www.skatteverket.se. 
 
 
 

Inne i grottan

Det var en lite ovanlig (och kall) arbetsdag. Vi gjorde en utflykt till en gruva och vädret var helt fantastiskt i vanlig ordning (nio grader ungefär). Utflykten var dock lite mindre spännande än jag hade föreställt mig i förväg. Jag hade tänkt mig att vi skulle gå långt inuti en gruva och krypa inuti smala gångar där och eventuellt fastna där (åtminstone dom som är tjocka, som tur är så har jag nu smalnat 14 kilo från min maxvikt). Att lyssna på en föreläsning inuti ett kylskåp var inte riktigt min dröm hahaha ;) Gubben som pratade var i och för sig ovanligt kunnig och duktig men det mesta passerade tyvärr igenom min skalle utan att lämna några som helst spår (jag lär mig lättast om jag bara får ett papper där informationen står). Klädvalet blev helt fel för min del tyvärr. Först satte jag på mig en tjock tröja och en tjock jacka i morse men sedan tänkte jag att det blir väldigt varmt och svettigt när jag kryper inuti tunnlarna och att jag fastnar ännu lättare om jag har tjocka kläder på mig... och därför bytte jag till en TUNN tröja och TUNN jacka och frös nästan arslet av mig. Jag uppskattade ändå utflykten, roligt att göra någonting helt annat än vanligt :) När en kollega senare frågade vad gruvan som jag hade besökt hette fick jag en tillfällig black out och sa att den hette "gruvstensgruvan" men sedan kom jag lyckligtvis på att den hette Kvarnstensgruvan ;) Här hittar ni information om gruvan:
 
http://www.vastsverige.com/sv/mariestad/products/48028/Qvarnstensgruvan-i-Lugnas/
 
Mina drömmar kom snarare från den här filmen som jag tycker är superläskig och skitbra:
 
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Descent
 
 
 
Det är i och för sig inte helt ovanligt att jag inte ens vet var jag har varit. En gång åkte jag och min gamla chef till en annan ort i ett studiesyfte för att se hur dom jobbar där. Efter besöket skulle jag skriva ett dokument om deras arbetssätt. Jag kände mig jättestolt när jag var färdig med dokumentet "Arbetssättet i Alingsås" och mailade det till chefen. Jag fick ett svar "Jättebra skrivet, Maria! Förresten, vi var i Uddevalla!". Det kändes som att jag skulle dö och sjunka under jorden när jag fick svaret men egentligen visste jag ju innerst inne att det var i Uddevalla vi hade varit men av någon anledning förvandlades det bara till Alingsås inuti mitt huvud...
 
Jag har tagit bort mitt förra inlägg om urinterapi så ni kan tyvärr inte läsa det mer men jag kan avslöja att en av mina kompisar har tydligen hållit på med detta i två veckor nu! Jag tycker att det är väldigt fascinerande och intressant men jag skulle aldrig klara av det själv. Jag blev inte alls schockad när jag fick höra att hon höll på med detta. Det finns nästan ingenting som shockerar mig av någon konstig anledning, jag accepterar det mesta. Om min man kom hem från jobbet nu och sa att han vill byta kön till en kvinna så skulle jag bli väldigt förvånad men inte shockerad eller upprörd (det finns ju dildos, for God's sake!). Jag tycker att många dömer alla andra alldeles förr lätt och tycker att det mesta som är lite annorlunda är direkt avvikande eller konstigt - låt oss alla vara som vi är och leva på ett sätt som gör oss lyckliga! (Om min kompis däremot åt upp sitt eget bajs så hade jag nog tyckt att det var väldigt äckligt men jag hade accepterat även det utan problem).
 
Jag tror att jag byter diagnos nu! Jag ska ringa till min läkare snarast möjligt och säga att jag inte lider av ADHD utan jag är bara ett Indigo barn och att jag kommit hit till jorden i ett högre syfte för att göra världen to a better place! Hon skriver säkert ut några nya spännande piller om jag ringer till henne och säger detta ;D
 
Allt stämmer ju på pricken på mig förutom det där med ledande positioner och service samt skolresultat (mina var ju exceptionellt bra). Annars lät det exakt som mig och min dotter! Jag har t. ex. tagit avstånd från politik, undrar varför det måste finnas så jävla många lagar, hatar att leva ett vanligt Svensson liv, gillar inte hårda stolar (tre rätters middagar är som en mardröm), gillar mjuka bekväma kläder, sexuellt öppen, hade en tragisk uppväxt, har alltid känt mig som från en annan planet, favoritfärgen har alltid varit lila, har ofta andliga upplevelser och har lidit av existentiell ångest ända sedan jag gick på dagis! That's me ;)
 
https://indigolifecenter.wordpress.com/are-you-an-indigo-adult/
 
 

Kroppsvisitering


"Kroppsvisiteringen" gick jättebra i går! Jag var fruktansvärt nervös när jag traskade iväg till vårdcentralen i regnet och blev oerhört lättad när jag fick höra att en kvinnlig distriktssköterska skulle undersöka mig i stället för den manliga läkaren som jag råkar känna. Dessutom var distriktsköterskan en supertrevlig mörkhyad kvinna som verkade väldigt rejäl och jordnära och som inte alls verkade tycka att det var någonting konstigt med att kika på folks rumpor (hon gör det väl nästan varje dag kanske, jag avundas inte hennes jobb). Folk som känner mig ytligt tror säkert att jag är helt galen och att jag helt och hållet saknar alla slags spärrar och hämningar men i själva verket är jag mycket prydare och blygare än jag ger sken av.
 
Jag hade ett antal pyttesmå hemorrojder. En av dom var lite annorlunda i utseendet och den kunde eventuellt vara en polyp (en godartad tumör) i stället för en hemorrojd, det gick inte riktigt att avgöra eftersom den var så liten. Den skulle dom ta bort i varje fall eftersom den kunde lättare bli inflammerad eller blöda. Jag behövde tydligen inte oroa mig alls för cancer för att det fanns ingenting i min ändtarm som på något sätt tydde på det. En lättnadens suck! Att göra operationen om några veckor känns inte alls lika hemskt, jag har ju vant mig vid att visa min röv åt folk nu! Det är den första gången som är den värsta - som med så många andra saker ;) Det kommer att bli en väldigt enkel liten operation med lokalbedövning och tar bara några minuter. Denna gång vill jag nog ha lite lugnande medel för att sist när jag tog bort ett födelsemärke från bröstet fick jag en panikångestattack mitt i operationen! Läkaren tog bort en rätt så stor bit (en helt gratis ensidig bröstförminskning) eftersom han misstänkte att det kunde eventuellt vara malignt vilket det visade sig att det inte alls var! Tydligen är mina födelsemärken bara ovanligt svarta till färgen. Nu har jag tack vare detta ett ärr i bröstet men jag får väl glädja mig över att jag inte hade cancer, jag kände mig ändå skitsur när jag fick höra att han hade skurit bort en så stor bit helt i onödan.
 
Jag rekommenderar att ni som misstänker eller vet att ni har hemorrojder går och undersöker er. Sjuksköterskan tyckte att jag var jätteduktig som kom dit och visade mina. Tydligen brukar folk vänta alldeles för länge eftersom dom tycker att det är så fruktansvärd pinsamt och skämmigt att visa dom. Hemorrojder kan i värsta fall växa och bli stora som knytnäven och då blir det en mycket jobbigare och smärtsammare operation.
 
Idag har jag pluggat på jobbet eftersom jag ska vara "skatteexpert" i morgon. Jag pluggade i ett par timmar hur man bland annat fyller i en NE-bilaga med den konsekvensen att jag fick ett fruktansvärt spänningshuvudvärk. Jag tror eller åtminstone hoppas på att jag blev ganska mycket klokare och visare (tack Ritalin för att du finns). Jag hittade förresten en massa "jättespännande" broschyrer på Skatteverkets hemsida, bland annat en broschyr som heter "De svenska skatternas historia". Vem fan läser sånt? Jag förstår att folk loggar in på Skatteverkets hemsida och kikar på broschyrer och blanketter när dom t.ex. måste lämna in deklarationen men jag förstår inte riktigt när behovet av att läsa om de svenska skatternas historia ens kan uppstå??? Det finns naturligtvis en massa torftiga jävlar här på jordklotet som bara älskar sådant! Ett jättebra ämne för ett skittråkigt skolarbete för en gymnasieelev kanske... Här hittar ni denna superspännande broschyr om ni känner er lite nyfikna och har fått ett litet intressepil i ögat:
 
http://www.skatteverket.se/privat/sjalvservice/blanketterbroschyrer/broschyrer/filer/117/1171.4.76a43be412206334b89800035146.html
 
Nej, nu får det räcka med mitt skitsnack för idag! Jag tänkte städa lite och naturligtvis välja ut en passande outfit som ser så skatteexpertaktigt ut som möjligt för i morgon. You never get another chance to make the first impression! Även om jag kanske inte kommer att veta alla svaren så ska jag i alla fall ge intryck av att vara väldigt kunnig, professionell och förtroendegivande ;)