Infibulation

Idag kom jag på att jag faktiskt har några starka åsikter, en av dom är att jag är starkt emot kvinnlig könsstympning - helt och hållet onödigt, totalt absurt och fruktansvärt vidrigt! (Jag ser i och för sig ingen mening med den manliga omskärelsen heller, den har dock mindre konsekvenser för personen i fråga.) Jag blev väldigt illa till mods när jag läste om skolklassen i Norrköping där samtliga flickor hade könsstympats, dessutom dom flesta med den allra värsta typen av könsstympning  då det mesta som man har skärs bort. Fy vad vidrigt! Varför ska någon råka ut för detta överhuvudtaget och att detta ska dessutom ske för unga oskyldiga flickor som bor här i Sverige! Det känns som att vi svikit dom unga flickorna - dom borde inte ha råkat ut för detta, det känns bara så orättvist! Jag tycker personligen att samhället borde ha mer koll på det hela men naturligtvis är frågan om någon typ av gynekologiska kontroller på skolflickor känslig och kan upplevas som integritetskränkande. Att sådant här överhuvudtaget sker beror väl mestadels på okunskap och obildning samt på konstiga traditioner och kultur, jag tror inte att föräldrar i sig är onda, dom tror väl att dom gör rätt eftersom dom själva har vuxit upp med kutymen och anser därför att det är fullständigt normalt.
 
Jag har läst några självbiografiska böcker där dom afrikanska kvinnliga författarna beskrivit själva genomförandet av ingreppet. En av dom böckerna som jag läst är "Skändad - En överlevares berättelse" av Khady Koita, en mycket rörande (eller snarare upprörande) bok som jag rekommenderar till alla som inte redan har läst boken. Huvudpersonen utsattes för könsstympning i sju års åldern i Senegal och själva ingreppet utfördes med ett rakblad utan bedövning av en kvinna som kom till byn för att omskära flickor. Jag kommer ihåg ifrån boken att alla tjejerna i byn i "rätt ålder"  könsstympades exakt samtidigt och att dom fick ligga på golvet i en hydda mer eller mindre vid medvetandet i en vecka efter ingreppet. I början var dom knappt vid medvetandet och efter några dagar kunde dom börja dricka och äta igen och hade jättestora svårigheter med att kissa. Jag har lånat boken till någon kompis och inte fått den tillbaka den men det känns som att läsa boken en gång räckte för min del. Boken var absolut värd att läsa men jag mådde ganska så dåligt efteråt.
 
Man vet inte riktigt hur någon ens kommit på idén att könsstympa kvinnor, detta är inte religiöst betingat i grunden, åtminstone inte från början. Traditionen har funnits i minst ett par tusen år tillbaka så den har gamla anor och är verkligen ingen nyhet här på jorden på något sätt. Jag tror personligen att det patriarkaliska makttänkandet är själva grunden för den här sjuka traditionen och att männen helt enkelt har velat kontrollera kvinnor och deras sexualitet. Ingreppet innebär livslångt lidande för kvinnan som utsatts för detta i form av svårigheter att kissa, urinvägsinfektioner, smärta vid samlag, smärtsamma långa menstruationer, smärtsamma förlossningar med komplikationer samt större risk för dödsfall för modern eller bebisen och dessutom, och inte minst av allt, mindre sexuell njutning.
 
Jag läste dock på nätet om någon undersökning där över 90 % av kvinnorna som hade infibulerats uppgav att de upplevde att de kunde uppnå orgasm. Å andra sidan vet dom ju inte hur det hade känts om de inte hade varit infibulerade, man har ju liksom ingenting att jämföra sig med. Det är väl tur att dom flesta ändå verkar uppleva någon typ av sexuell njutning trots ingreppet. Vi kanske är för "klitorisinriktade" här i västvärlden, det finns ju känslor även på andra ställen på kroppen... Å andra sidan undrar jag om denna undersökning verkligen stämmer med verkligheten, såsom jag annars uppfattat det hela, utifrån alla böcker som jag har läst, så är sex snarare en tortyr än en njutning när man är infibulerad.
 
Nu måste jag tänka på någonting helt annat, det här känns bara så motbjudande och deprimerande! Jag lovar att mitt nästa blogginlägg kommer att vara rolig, humoristisk och upplyftande! Jag ska börja med maten nu för att förskingra mina annars så tunga tankar, det får bli lax med pesto, färsk potatis och rom sås, hoppas att det blir gott :)

Författardrömmar och dags att åka till Blåkulla snart!

Jag upptäckte till mitt glädje att jag hittills haft 5 850 besökare på bloggen, det värmde i mitt gamla hjärta <3 Det var svårt att komma upp till 3 000 besökare men sedan dess har det bara ökat explosionsartad, skitkul! I början hade jag koll på hur många besökare jag hade haft varje dag (siffrorna uppdateras under natten) men nuförtiden skiter jag i det bara, orkar inte kolla varje dag i alla fall. Jag skriver min blogg bara för att jag tycker att det är kul! Att få meddelanden från mina läsare i synnerhet via Facebook, känns helt underbart! Då är det i alla fall några som gillar vad jag skriver och att dom dessutom får skrattattacker är ju skitkul (det är ju liksom meningen med det hela) :)
 
På sistone har jag funderat väldigt mycket på att börja skriva romaner, allra helst så snart som möjligt faktiskt ;) Jag har några mer eller mindre galna idéer inne i min skalle och jag vet redan exakt på vilken typ av genre av litteratur jag ska inrikta mig på. Mina förebilder i detta sammanhang är Mika Niemi som skrivit Populärmusik från Vittula och Svålhålet, Douglas Adams som skrivit Liftarens guide till galaxen, Miika Nousiainen och hans bok som heter Hallonbåtsflyktingar på svenska. Den boken är en helt galen satir runtomkring vad som är finskt och svenskt (det hela handlar om en viss identitetskris), man skrattar nästan ihjäl sig när man läser boken men det finns även lite tragiska djupare dimensioner i det hela.
 
Och inte minst Arto Paasilinna, Finlands allra tokigaste författare, som skriver fantastiskt roliga heltokiga böcker. Flera av Paasilinnas böcker är översatta även till svenska, min egen absoluta favorit är Det kollektiva självmordet. Jag kan även skryta med att jag var bästis med Artos brorsdotter i några år (när jag var runt 7 år gammal), jag, Arto och brorsdottern bodde i närheten av varandra i det dystra svinkalla finska Lappland (inte alls konstigt om man börja skriva skitkonstiga böcker när man bor där, det andra mindre trevliga alternativet är ju att supa ihjäl sig eller att skaffa minst tio ungar). Och vi får naturligtvis inte glömma Jonas Jonasson och hans Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag menar förstås inte att jag ska skriva exakt likadana böcker som dom har gjort (det vore ju ett plagiat) men ni kanske fattar poängen och förstår vad det är för typ av litteratur jag ska inrikta mig in på.
 

Den allra "snabbaste" boken att få fram är att göra en typ av "kåseribok", jag ska använda mig av mina allra bästa blogginlägg och vidareutveckla dom lite så att dom blir lite längre och ännu bättre och roligare. Frågan är förstås om någon någonsin kommer att bli sugen på att publicera mina böcker men det roligaste är trots allt att skriva dom! Jag har faktiskt redan ett vanligt jobb och får en efterlängtad månadspeng en gång i månaden (som tur är) och dessutom har jag kvar en hel del arvspengar från farmor så jag behöver inte direkt överleva på mitt skrivande utan det ska bara vara en rolig och givande hobby!

Jag har insett att jag måste definitivt gå ner i arbetstid, inte bara på grund av författardrömmarna. Jag vet mer än väl att min "aspie hjärna" som är oerhört känslig för alla typ av sinnesintryck, behöver en vilopaus, allra helst just på onsdagarna. Då ska jag koncentrera mig helt och hållet på mitt skrivande som jag tycker är väldigt underhållande, roligt och avslappnade. Måste nog prata med arbetsgivaren snarast möjligt (om hon nu råkar läsa min blogg så vet hon ju redan vad som väntar hehehe). Att ha en aspie som anställd är bara bra och positivt, vi är ovanligt plikttrogna, ärliga och arbetsamma och har ett ovanligt bra sinne för detaljer (mindre bra sinne för helheter tyvärr). Vissa dataföretag anställer enbart personal med Aspergers syndrom, najs! Varför kan jag inte ha dataprogrammering som mitt specialintresse? Trist med musik, litteratur, språk, grammatik, psykologi, psykiska sjukdomar, astrologi, tarot, numerologi, filosofi, religion, smurfar och dockhusmöbler som specialintresse - I wanna be a data hacker!!! Man kan bara inte ha allt här i världen, det är bara att acceptera ödet ;)

I morgon är det i alla fall min favoritdag på hela året! Alla häxorna i hela världen firar tillsammans just i morgon! I morgon kväll plockar jag fram min kvast med turbomotor (hoppas att allt funkar, jag är så jävla opraktisk) för att åka iväg till Blåkulla och fira påsk med självaste djävulen! Min svarta katt har tyvärr försvunnit spårlöst så jag får ta med mig min lilla vita gulliga lurviga älsklingshund (hoppas att djävulen inte är alltför rigid). Jag skiter i kaffet denna gång och skiter även i bag-in-boxen, denna gång är det Minttu med lakritssmak som gäller, så jädra gött (hoppas att djävulen gillar den med)!!!

Vad vi gör hos djävulen är lite hemligt tyvärr (lite gran som hos Frimurarlogen). Jag kan enbart avslöja väldigt lite, bli inte ledsna nu. Vi har väldigt hemlighetsfulla ritualer (hemlighetsstämplat tyvärr, det är sekretess som råder, kan inte berätta mer tyvärr). Vi äter en buffé med massvis med spännande rätter, det finns bland annat en illgrön rykande soppa som ser jättegiftig ut men som smakar bara asgott! Vi äter friterade larver, smörstekta sniglar, bräserade spindlar, baconlindrade råttor med getost i, grodlårsstuvning, grillade marinerade fladdermöss, ruttna kokade ägg, gravad gäddkaviar, rökt ormkött (liknar rökt ål lite gran) och massvis med annat som är jättegott och supermumsigt!

Maten serveras på upp och ner vända tallrikar och man gör allting baklänges. Man skriver även sitt namn bak länges på Gästboken. Exempelvis jag måste skriva  tertsnoM-SMP. Djävulens orkester pruttar fram sin musik med sina rumpor (jag ogillar doften), men dom är faktiskt jätteduktiga på att spela, man kan till och med önska låtar. Sist önskade jag låten "Creep" av Radiohead (känner mig tyvärr väldigt träffad av just den låten). Dom var verkligen skitduktiga på att spela men jag höll på att nästan svimma av den bedrövliga doften tyvärr. Vi häxorna dansar på dansgolvet (ryggarna mot varandra), vi bakar även bullar (med insekter i), dricker öl och våra egna medtagna drycker, vi lagar mat inför buffén och putsar även den late djävulens skor.

När maten serveras så ligger djävulen fastkedjad under bordet. Han har väntat helt desperat på alla dom underbara häxorna under hela året så det är allra säkrast att ha honom helt fastkedjad så att vi häxorna ska kunna äta i lugn och ro och njuta av maten och festa till lite efter måltiden (party, party). När själva partyt är över så är det dags att roa sig tillsammans med djävulen. Han bjuder in bara kvinnliga häxor eftersom han inte är ett dugg bögig, han skulle bli helt galen om en manlig häxa dök upp helt plötsligen (då skulle han få konkurrens och det skulle han ogilla starkt!). Han vill nämligen ha alla sina underbara häxkvinnor helt för sig själv. Som tur är så räcker han för oss alla och det blir inga slagsmål eller svartsjukedramer mellan oss häxorna, djävulen är ju bara så manlig och han har verkligen manliga superkrafter! Dessutom gillar han oss allihop, utseendet spelar ingen som helst roll -han gillar alla sina häxor - både dom unga och dom gamla, dom fula och dom vackra, dom smala och dom feta, han är på så vis en solidarisk demokrat och även en allätare kan man väl säga!

När man åker hem från Blåkulla är man verkligen supertillfredställd, det känns helt underbart både i kroppen och i själen. Det känns nästan som att man inte behöver ha sex på ett helt år framöver (det tar tyvärr bara ungefär en vecka förrän man blir sexsugen igen. Även om djävulen är djävligt bra, så håller det tyvärr inte i längden). Att vara gift med en häxa måste vara jävligt jobbigt, men man får skylla sig själv i så fall.  När man väl gjort sitt val och valt att ha en häxa som hustru eller sambo så MÅSTE man acceptera att ens fruntimmer är bara och enbart djävulens kvinna under en natt på hela året. Helt hundraprocentig trogenhet kan man väl bara inte förvänta sig om man väljer en häxa som fru eller sambo. Å andra sidan har den lyckligt lottade mannen hela 364 nätter att njuta av tillvaron med sin alldeles underbara sexiga vackra häxa som han har helt för sig själv då <3

I morgon blir det VAB för min del innan åkdags till Blåkulla. Lilla gumman har blivit ännu sjukare :( Ses på Blåkulla i morgon alla häxvänner :)